Två veckor går fort i Hongkong!

Så har de två veckor gått som jag planerat vara i Hongkong den här gången. Har verkligen jobbat mycket dessa veckor, känns härligt!
Jobbet som tränare/ beridare är i många fall osäkert och hårt, kroppen slits av tungt arbete och oron för ekonomin gör inte gott till nattsömnen. Så att få komma iväg så här och känna sig som vilken efterfrågad framgångsrik företagare som helst med massor av jobb får mig att slappna av och njuta av mitt jobb.

På denna resa har jag fokuserat på att bygga team runt ekipagen. Här tränar jag alla kunskapsnivåer, även om jag försöker fokusera på de som kommit längst så de kan jobba och inspirera vidare neråt i leden. Att jobba med okunskap, svaga och rädda ryttare är en utmaning, men automatiskt hamnar jag alltid i en energi där jag banne mig skall få dem att förstå sin häst lite mer och förbättra sin inverkan.

Låt mig ta ett exempel…. en lite späd dam som har en fin fuxvalack som backar, sparkar bakut och är istadig när hon försöker få honom att röra sig framåt.
Han är väldigt omhuldad och älskar sin lilla kinesiska dam som älskar honom tillbaka, hon spenderar timmar med honom.
Hon tränar till vardags för de lokala (kinesiska) tränarna, alla är ivrigt överens om att hästen är hopplös….
Jag börjande första gången jag var här, (ett år sedan precis) med att sätta henne på lina för att hjälpa till, effekten var att hästen rörde sig framåt utan hennes drivning. Jag jobbade med sits instruktioner och hennes inverkan. Nästa lektion jobbade vi med med bommar och diskutera hur hästen motiveras med varierande träning och belöning/ bestraffning.

Den här gången ville jag se om min tömkörning kunde göra honom mer framåt och villig till arbete. Efter ca 30 min gick han snällt fram i okej form, endast ett par försök att komma undan sedan började han trivas med tydligheten i arbetet.

Därefter bad jag få jobba med hennes instruktörer som också rider hästen nån gång i veckan. De är inte väkskolade och analyserande ryttare men sitter kvar på de flesta hästar.
Det visade sig att hästen sparkade bakut lika mkt för honom, han väntade tills hästen var klar, provade igen att få den framåt osv osv.
Ingen effektivt utbildande ridning alltså, ingen reaktion att stoppa det felaktiga beteendet bara sucka och säga att hästen är omöjlig. Jag gav honom instruktioner och försökte förklara “trial and error” teorin.
Nåväl, han började förtydliga sina hjälper, bestraffa och belöna efter mina instruktioner, hästen visade ingen direkt hårdhet utan blev istället lite skärrad av det nya, att inte får sparka bakut och springa baklänges….!
Efter 15 minuter gick fuxen snällt framåt, lilla damen hoppade upp, det gick bra även för henne, dock testade han några trix igen när han visste vem som hoppat upp.

Lektion tre tog jag med ytterligare en instruktör, en som tittade en som red, vi gjorde även framdelsvändningar och belönade rikligt allt positivt även denna gång.
Nu gick det ännu bättre för lilla damen, hon hade även inspirerats , tog enhandsfattning och klippte till bakom skänkel när hästen backade !! Efter 10 minuter sken hon som en sol, hästen travade och galopperade.
Lärde henne ge godis från ryggen på både höger och vänster sida, när hon knackade på respektive bog skulle han böja sig och ta godis ur hennes hand. Bra övning för att väcka intresse för sin ryttare, samspela och skapa positivitet.

Nu får vi se hur ” teamet” jobbar vidare…hoppas de har tålamodet och fått förståelsen av fortsatt träning av detta tydliga i hjälpgivningen. Känner mig nöjd med min insats och jag blev rikligt belönad med kramar och leenden från öra till öra på lilla damen, för inte tala om en äkta Kashmir sjal!!

Verktyget tömkörning är fantastiskt, hjälper mig SÅ mycket….

Lauras unghäst som hon valde ut för ca 6 månader sedan från ” downstairs” tex, en mycket talangfull, men utmanade och het fullblodshäst, svårt med takten, kontakten och koncentrationen.
Endast 2 tömkörningstillfällen fick jag honom att hålla bättre i bettet, runda upp sin rygg något, trava lugnare och galoppera rent.
Detta fick Laura att se och förstå att det var möjligt och nödvändigt, hon kände stor skillnad när hon red passet efter min tömkörning och kom åt honom lite mer än tidigare.

För mig inte gjort i en handvändning dock… vi stod många gånger och stirrade på varandra, öga mot öga i början, bara att trassla ut och jobba vidare, hålla positionen bättre och aldrig slappna av… älskar dessa härliga fullblod.

Slutligen… så utvecklande att få uppleva dessa fina ex racehorses och ambitiösa människor, jag hoppas komma hit regelbundet i framtiden.
Göra en skillnad för hästar och ryttare, skapa förståelse runt utbildning och hantering av hästar och jobba utifrån en mer långsiktig plan. Det behövs!